Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Avresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engelsmän. Man säger och man säger och man menar
vad man säger och de säger att man säger inte vad
man säger och menar inte vad man säger. Man
borde ge dem fan med fett på, men man är då
väl människa.»
Och den pratsamme, lille mannen var försvunnen.
»Vad ville han?» undrade Annie.
»Asch, det var en herre, som jag träffat för
någon tid sedan. Bartsch heter han. Men han
är lika överdrivet viktig som alla de andra.»
»Ja, det går nog bra», menade Annie. »Tänk,
om en vecka träffar jag George. Naturligtvis
går allt bra.»
Nu gavs första signalen. Ännu en omfamning,
och Ethel skyndade ut ur hytten ned för alla
trapporna och i land, medan Annie överlät lille
Bob i jungfruns vård och begav sig upp på övre
promenaddäcket, varest alla trängdes och väsnades
och där de sista tidningspojkarna ropade ut
sista nytt från världskriget – egendomligt nog
en liten obetydlig nedgång av Newyorks börs med
anledning av Lusitanias avresa. Men en av
pojkarna som skrek detta allt för högt, avfockades
av en matros – varför skulle passagerarna oroas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
