Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den sjunde maj 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
explosion och ångaren fick så häftig slagsida, som
skulle den stått i torrdocka och stöttorna slagits
ifrån dess ena sida. Sådan kändes stöten.
Annie kastades med Bob hårt emot relingen – hon
förlorade medvetandet och föll över bord ännu krampaktigt
fasthållande sin lille son. –
Sedan har pressen världen runt talat nog om
allt det hemska som hände, hur Lusitania, det
stolta skeppet, sjönk på endast tjugu minuter,
hur en mängd båtar sögos med ned, hur det dröjde
hela tre timmar innan räddningsmanskap kom
till platsen, hur nära 800 människor av de 2,000
ombordvarande räddades och i ytterst medtaget
tillstånd fördes in till Kinsale och Queenstown.
Men det hände mera den sjunde maj 1915.
Tvänne saker.
En kvinna väntade som vansinnig telegram om
att katastrofen hade inträffat, och det var miss
Ethel Beaver i Toronto.
Hon fick underrättelsen och greps så av
reaktionen, att hon häftigt insjuknade.
En annan av världens millioner, som läste
telegrammet, var en viss George Sanderford i
Cork, icke långt från Kinsale.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
