Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. George Sanderfords syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drömde han eller var han vaken? Eller var det idén som
kom på ett sätt, som han aldrig hade anat?
Ja, det visste han icke.
Men ljuset nere i djupet blev intensivare och det skimrande,
avlånga föremålet allt större och större.
Milda himmel! Det var Lusitania, som stolt och majestätiskt
steg mot ytan genom, det klara havsvattnet.
Sanderförd blev icke alls förskräckt – hans
kalla, klara förstånd sade honom, att det var en
vision – men hur man med kallt och klart förstånd
verkligen kan ha visioner det sade honom
ingen, ty Sanderford erkände intet högre än sitt
kalla, klara förstånd.
Han såg och njöt och synen var betagande mäktig.
Med ens slog det honom något med vansinnig styrka.
Tänk om!
Nej, galenskaper – var han tokig?
Hans hustru och deras lille gosse!
Tänk om hans bägge kära varit med om Lusitanias hemska dödsresa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
