Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Sjöormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja du har rätt. Saken tål att tänka på.»
Hur det nu gick, så bet sig idén fast i mr
Sixten Bringleys minne; den lämnade honom helt
enkelt icke, natt och dag stod sjöormen för honom
i sitt slingrande majestät.
Och icke fullt tre veckor efter detta samtal
var jakten »Speedy» fullt färdig och klar för
expeditionen.
Där funnos harpuner och en van harpunerare,
en mitraljös och ett par små kanoner ombord.
På däcket sågs alla möjliga andra fångstredskap,
både av nyaste konstruktion och av äldre.
Och så gåvo de sig av, de bägge och ett par vänner till.
Den ende som trodde på missionen var mr
Sixten Bringley. Alla de andra voro övertygade
om att det skulle få en rolig och uppfriskande
resa – men att fånga sjöormen, död eller
levande, det trodde de inte på.
Mr Sixten Bringley var trettio år, rik, oberoende,
såg bra ut – men han hade det där felet
med fosforhalten i hjärnan – och därför
hade, trots allt, Alice Woodfall, hans tillbedda,
omöjligt kunnat bestämma sig för att säga ja
till hans ofta framförda frieri. Hon tyckte, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
