Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att just Visingsö kom att bli platsen för ekplanteringen lär enligt
förste lantmätare ALLVIN berott på iakttagelse vid em inspektion av
krotioparken (tallskogen) å ön. Denna inspektion hölls av landshöv-
dingeämbetet i Jönköping och hovjägmästaren ar Ström, varvid ALLVIN
var närvarande. Arcvin omtalar denna inspektion på följande sätt i sin
”Beskrivning över Vista härad uti Jönköpings län, Jönköping 1859”:
”Vid grinden emellan kungsgårdens gärde och skogen fanns en
några hundrade kvadratfot stor intaga med en liten stuga, i hvilken en
äldre kvinnsperson bodde. På denna täppa funnos trenne ekar, hvaraf
två ganska vackra och 50 till 60 fot höga, men den tredje hade af okyn-
fe afbrutits och således blifvit en krympling. Af synemännen utkalla-
des gumman, som berättade, att hon för 40 år tillbaka såsom små plan-
tor hämtat dessa ekar samt här planterat och vårdat dem. För denna
plantering fick också gumman löfte att i sin lifstid behålla sin lilla
täppa och koja. Någon tid derefter nedhöggs på ekplanteringens an-
modan den vanföra eken, och dess stora, räta, 5 till 6 fot höga storända
fördes till Stockholm för att till trädets egenskap undersökas, hvarpå
beslutet följde att förvandla kungsgårdens ägor till en ekplantering för
statens räkning, Bispmotala i Östergötland, som först var ämnadt till
ekplantering, såldes, sedan bönderna på Visingsö nekat att mot detta
utbyta sina hemman, hvilket blef dem erbjudet,”
Vid Föreningens för Dendrologi och Parkvård, ”F. D. P,”:s, exkur-
sion i somras å Visingsö fingo deltagarna tillfälle se stubbarna efter
”gummans ekar”. Dessa blevo nämligen tyvärr avverkade av skogs-
förvaltningen år 1900, emedan de genom sina yviga kronor ansågos stå
till hinder för uppväxande ung barrskog i närheten.
Eftervärlden beklagar givetvis den brist på pietetskänsla, som
vederbörande visade genom denna avverkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
