Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och studerar Du den rätt och följer dess vinkar, lär Du dig nog att
ordna en park också".
Har någon visat, att han left som han lärt, så var det Herr ERIK
SWARTZ på Stenkullen, och ville han inplanta sin livsvishet i ett gosse-
sinne för att kanske få den buren vidare genom tiden, så nådde han
målet åtminstone såtillvida, att jag på denna uppfattning grundat all
min gärning i och för park och trädgård. Än i dag stå de bevingade
orden över min ingångsdörr och kring gamle Herr ERIKS bild. En aldrig
så utmejslad och konstrik trädgårdsarkitektur är mig ett fullkomligt
dött väsen, om ej naturens egna friska inslag vävas med däri, och
därför rädes jag också för husarkitekten som trädgärdsman, ej för hans
vilja till ett ordnande, formande ingripande i terrängen, men väl för
hans överdrift i materialbehandlingen och ofta påvisbara alltför korta
och ofta felaktiga perspektiviska sikt.
Stenkullens park och prydnadsträdgård var ursprungligen en ren
landskapsträdgård, där konsten huvudsakligast uppträdde ordnande och
bestämmande, varje fulhet undanrödjande och skylande; samt landska-
pets alla växlande karaktärsfulla tavlor uppsugande och sammansmäl-
tande. Den var en naturpark, ordnad så, att ingen tänkte på ordningen,
en park där sida vid sida, fast i en utsökt smakfull gruppering, växt-
världens bästa skatter bjödo sin gemensamma tjänst till att försköna
och förädla ett i sig självt visserligen storslaget, men dock kargt och
i vegetativt hänseende enahanda skogslandskap:
Terrängen bibehölls i störa drag utan nämnvärd nivellering, gångarne
drogos i mjuka linjer efter nivåkurvor och trafikbekvämlighet, de små
vattnen ringlade sig fritt mellan stenar och gräsmarker, och på ett par
ställen bildades dammar med skogens tjärn som mönster — med na-
turliga begränsningar, näckrosor, strandväxter och lustiga fiskar, som
i täta försök att fånga myggen slogo oavlåtliga hål på ytan.
Huvudbyggnaden lades högst upp med utsikt över snart sagt hela
parken och landskapet — bergsträckan med den kärva, dekora-
tiva Uvbergsprofilen, Bråviken med de stora skogklädda öarne och de
små livliga båtarne, slätten med bördiga åkrar, betande hjordar och
vackra gårdar och längst bort mot horisonten strömmen, ormande sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
