Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myllrik jord och hälvten grus och sten med en del mindre stenar synliga i
ytan och täckande denna till hälvten. Utom de nämnda lökväxterna är
här plats för en hel del vårblommande, låga fjällväxter, man låter
sommarblommande arter få täcka ytan, sedan vårväxterna avblommat.
En förteckning på fjällväxter skall jag ej ge här, men står gärna till
tjänst med en dylik för intresserade.
I en vildmarksträdgård (vanliga trädgårdar på landet skriver jag ej
om) får det, endast om det är god plats, användas grupper av våra
goda gamla bondblommor: svärdsliljor, pioner, liljor, riddar-
sporrar, höstsyrener och astrar, men sparsamt. Berg, vackra träd
och ej för små gräsmattor måste alltid vara det dominerande. Har man
härtill rinnande vatten, är det ett stort plus. En damm med näckrosor
är ej att förakta. Ej för kallt vatten, full sol, skydd för blåst och
1 m:s vattendjup samt dybötten eller annan god jord är vad som fordras
av näckrosor; vid kanterna blir det passande platser för kabbeleka
(Caltha), vår vackraste gula vårblomma, Calla, gul och blå svärdslilja
öch vattenklöver samt hängpil.
Hösten, när den är vacker, lång och relativt frostfri som i år, är landets
nära nog vackraste årstid. Dess granna färger tävla med vårens friska
grönska. Det är synd om vanliga sommargäster, ty de få vanligtvis
icke njuta av varken vår eller höst på landet. Det finns ingen vackrare
bakgrund för en gul björk, en röd lönn eller rönn än mörk bärr-
skog, denna då helt dominerande och de färgade lövträden mera en-
staka. Å andra sidan måste man ha en tall eller gran fri framför ljus
bakgrund eller fritt i horisonten för att se deras vackra form. Då det
är tal om höstfärg, måste även bok och ek med. Bokens färgskiftning
från grönt till gult, bronsfärg och sist mörkbrunt finns ej hos något
annat. träd, och löven sitta länge kvar på hösten. Eken är mattare
brun. Boken tänker jag mig hälst i en större, kompakt massa, och
eken för formens skull helt fristående — det är ett nöje att se en
sådan även under vintern. Efter lövfallet ha vi trädens och buskarnas
frukter och bär att glädja oss åt. Utom förut uppräknade vill jag här
ytterligare nämna oxel, sibiriskt äpple, flera utländska arter hagtorn,
benved (även karminröda löv), /lex och snöbär. De liva upp, mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
