Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kort tid efter Alexandrina blommar också den form, som i plant-
skolorna går under namn av M. Soulangeana, en annan korsning av
M. obovata och M. Yulan. Egentligen skulle M. Soulängeana vara en
sammanfattning äv dessa hybrider, men namnet användes numera för
en bestämd form, varav ett exemplar med ännu icke fullt utslagna
blommor synes på fig. 1. Åtminstone här vid Alnarp har sorten aldrig
varit så rikblommande som den föregående, men dess blommor äro
måhända något större och av ljusare färg,
Mest storblommig av de här odlade hybriderna är utan tvivel varie-
teten Lennéi, som blommar först i slutet av maj eller början av juni
med ofantligt kraftiga, trubbiga och breda kalkblad, som utanpå äro
tämligen mörkt karminröda, på insidan nästan vita. Blomningen är
alltid sparsam, men de få i är frambragta blommorna nådde en utom-
ordentlig störlek (25 cm i genomskärning) och voro, om icke graciösa,
så åtminstone särdeles imponerande. De äro icke fullt utslagna annät
än under varma dagar med starkaste solsken.
De nämnda hybriderna mellan M. obovata och M. Yulan äro tämligen
lätta att odla i Skånes kusttrakter, där de oftast uthärda vintrarna utan
täckning, åtminstone sedan de hunnit överleva de första farliga 3—4
åren. Längre uppåt landet kan odling endast tillrådas på särdeles
varma och skyddade platser, och under vintern böra dessa magnolior
där täckas omsorgsfullt med granris, sedan grenarna knutits hårt till-
sammans.
Av de Magnolia-arter, som blomma senare på sommaren, bör nämnas
M. tripetala L. (M. umbrella LAM.), vars största prydnad dock icke är
blommorna utan de mycket stora, omkring 40 cm långa bladen, som
äro samlade i grenspetsarna till nästan paraplyformiga bildningar.
Blommorna äro visserligen stora, men deras färg smutsigt gulvit, och
den tämligen obehagliga lukten gör dem föga tilldrägande. Vårt exem-
plar har en gång flyttats från en ogynnsam plats och ännu icke repat
sig efter denna operation, ehuru mer än 10 år förflutit. Det gör därför
föga skäl för namnet träd, men i sitt hemland N. Amerika lär växten
kunna uppnå 12 m:s höjd.
M. acuminata L., som förekommer vild i östra Förenta Staterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
