Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vid denna tid, d. 5 juli, ännu ej kläckts men säkerligen skola
nå normal utveckling, varmed också trädets öde är beseglat.
Då angreppen först under de senaste två åren lyckats i den mening,
att avkomma utvecklats, ha de årligen återkommande splintborrarna
naturligtvis ej utvecklats i björken eller i björkdungen, utan de ha
kommit dit från andra håll. Varifrån? Svaret var ej svårt att finnal
Från ett vedupplag i kanten av dungen. Det är således homo sapiens
själv, som sig själv ovetande år efter år sänt ut en svärm av splint-
borrar till förstörelseverk i den fagra lunden,
Det är tydligt, att bland björkveden även funnits torra stammar, vilka
på rot ute i skogen dukat under för björksplintborren. Om dylik ved
lagras i sådan mängd, att den ej hinner förbrukas till midsommar, hin-
ner björksplintborren utveckla sig och kastar sig över de närmast väx-
ande björkarna med ovannämnda påföljd.
Detta fall har intresse långt över vad som speciellt rör björksplint-
borren. Det visar, huru lätt det är för oss att, utan att vi ana det.
formligen systematiskt med skogsinsekternas hjälp utrota träd, som vi
på allt sätt vilja vårda och ha kvar.
Jag fruktar, att tragedier liknande den ovan skildrade utspelas oftare
än man tror.
Botemedlet framgår av sig självt. När man lägger in björkved i
vedboden, lägger man de stammar, som ha hål i barken, för sig och
eldar upp dem före maj månads utgång, så är man säker på, att björk-
splintborren, som ej svärmar före midsommar, stryker med.
I motsättning till björksplintborren, som är strängt monofag och
endast angriper björken, har trädödaren en mycket omväxlande mat-
sedel. Trädödaren är larven till en stor fjäril (fig. 3 a) och utmärkes
förutom av sin storlek (fig. 3 b) av sin köttröda färg. Litet var har
nog någon gång sett den stora larven promenera över vägen, då den
varit i färd med att söka lämpligt vinterkvarter. Den föredrager vis-
serligen sälg, pil och poppel, men angriper även alm, al, ek, lind
och ask, och enligt mina under de senaste åren gjorda erfarenheter
äro även angrepp på björk vida vanligare, än man hittills trott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
