Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en rosenvän kunde uppställa. Framför allt var formen ofta otill-
fredsställande.
Men dess stora friskhet och enastående färg av koppar och guld
var något alldeles nytt och en värdefull grund att bygga vidare på.
För varje år ha nya varieteter framkommit av de efter uppdragaren
kallade pernettiana-rosorna, en del mer, en del mindre värdefulla,
varav dock ingen blivit så väl mottagen som den s. k. Daily Mail-
rosen Madame Edouard Herriot (1913). Denna ros är verkligen värd
all den beundran, som den väckt, men den hotar nu att bliva epi-
demisk, då den planteras snart sagt överallt. Bland de bästa pernet-
tiana-rosorna, som vi haft i odling här på Alnarp under de sista åren,
vill jag nämna ett utvalt fåtal, som synas mig särdeles värdefulla: först
och främst då Constance (1915) och Mrs Wemyss Quin (1914), båda
med mättat gula, svagt välluktande, välformåde blommor och vackra
knoppar samt med skimrande, mörkgrönt bladverk. Vid de stora
rosenprövningar, som årligen anordnas i London och Paris, ha båda
dessa rosennyheter erhållit hög utmärkelse. Av orangegula sorter må
framhållas Marie-Adelaide, Duchesse de Luxembourg (1913), Louise
Catherine Breslau (1912), Willowmere (1913) samt Juliet, som, ehuru ej
precis någon nyhet, särskilt bör rekommenderas på grund av sin stora
vinterhärdighet uppåt landet.
Bland nya terosor och tehybrider finnes ett stort antal med yt-
terst delikata färger, t. ex. den ljust laxfärgade, välluktande Ophelia
(1912), som är användbar både till grupper och snitt samt särdeles
förtjänstfull till alla dekorationsändamål, Melody (1911) något lik
Ophelia, samt den rosafärgade (vieillerose) Mrs Charles Russell, som
härstammar från Amerika; alla dessa äro tehybrider. En extra fin
teros är den mörkt orangegula Lady Hillingdon (1910), en skönhet av
första rang, dock ganska fordrande både på läge och jordmån. Av
de många nya mörkröda tehybriderna tror jag, att ingen kan mäta
sig med Hadley (1915), som anses vara en förbättring av den klarröda,
värdefulla General Mac Arthur. Dess goda egenskaper äro så många,
att man nästan kan kalla den fulländad. Knopparna äro långa och
eleganta och blommorna även i full blom utan vank och lyte. Dess
allra bästa egenskap är dess fina men dock starka doft, som över-
träffar de flesta nya rosors. Bladverket är kraftigt och vackert mörk-
grönt med dragning i mörkrött, stjälkarna äro ock av samma färg och
hava ett upprätt växtsätt. Hadleyrosen blommar flitigt hela sommaren,
och ännu så sent som i början av oktober stod den här i rikt flor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
