Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom förut nämndes, starkt kuperad, och detta, i förening med
mäktiga strandvallsavlagringar, utgör nog förbetingelsen för den
rika skogsväxten. På sankare ställen utan avlopp ha utvecklats
mossar, såsom Ovadammen på strandmarken ovanför Sandhamn
samt Hälledammen inuti södra skogen. Den senare antar under
våta försomrar karaktären av en liten insjö, inbäddad i frodig
grönska. Ett par väldiga ekar stå halvt ute i vattnet och spegla
sina knotiga grenar (jmf. pl. 4). Här bruka gräsänder hålla till,
och då och då kan man få se ett hägerpar kliva i blötan under
någon kortare gästroll på ön. Även gravänderna häcka gärna i
skrevorna däromkring och nedåt havet.
Där sänkorna luta ned mot havet, har allen slagit rot, och som
dessa sanka ställen äro ganska utbredda, utgöra alkärren en vik-
tig del av skogen. De sträcka sig så långt ut mot havet, som vin-
den tillåter. Ytterst blir det bara små buskar om några fots höjd,
men inåt resa sig träden i höjden, allteftersom de skyddas av de
utanför stående, så att alarna i kanten av bokskogen nå en rätt
ansenlig höjd. De två största alkärren, Kapellhamnskärret och
Ulagapskärret, uppkallade efter respektive havsvikar, ligga på
södra och sydvästra sidan av ön. På den svarta myllan har ut-
vecklat sig en utomordentligt rik undervegetation av Melandrium
rubrum, Stellaria nemorum och St. holostea, Circaea alpina, Oxa-
lis acetosella, Viola palustris m. fl. Särskilt frappera de nästan
manshöga ormbunkarna. Kaprifolium (Lonicera periclyme-
num), som ute på strandmarken klättrar i klippskrevorna, slingrar
sig här upp i trädkronorna och utvecklar i dem sina bladfestoner
och doftande blomknippen. Man får en viss föreställning om de
tropiska urskogarnas lianer, när man ser dessa fingertjocka slinger-
stammar, som ibland så illa tilltyga värdträdets bark, att denna
bildar mäktiga sårvalkar, vilka t. o. m. kunna helt inbädda in-
kräktaren. Urskogsintrycket förstärkes ytterligare av rosornas
klätterskott, vilka även ge sig upp i trädkronorna och där strö in
sina blommor, samt av täta buskager av rönn, brakved
(Rhamnus frangula), benved (Evonymus europaea), fläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
