Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norrut den kan uthärda vintrarna, vågar jag ej avgöra, och
jag kan icke minnas mig ha sett den odlad i andra svenska
trädgårdar. Den saknas även i Lunds botaniska trädgård. Om
någon intresserad dendrolog vill försöka sig på denna växt, bör
han emellertid draga försorg om att ge den ett lämpligt stöd, för
att den dels skall kunna utveckla större blad och dels även
blomma säkrare. Det sistnämnda lär endast kunna påräknas,
om växten får tillfälle att klättra upp för en trädstam, alldeles på
samma sätt som ju är förhållandet med Hydrangea petiolaris.
I sitt hemland lär Schizofragma kunna klättra upp ända till 10
meters höjd.
Bland buskar få icke glömmas de många vackra Rhododen-
dron och Azalea, som återfinnas flerstädes i parken. De visa där
mycken trevnad, och utan tvivel bidraga de under sin blomnings-
tid till att ge anläggningen liv och färg. Någon uppgift om de
olika arter eller former, som här odlas, kan undertecknad icke ge.
I förbigående må omnämnas en deras släkting, Gaultheria Shallon
Purst, en 50 cm hög buske, vilken brett ut sig till ett vackert be-
stånd, och som synbarligen blommat ganska rikt.
Barrträden äro vid Sofiero icke synnerligen rikt represen-
terade. Det mest anmärkningsvärda bland dem är en liten
libanonceder, som åtminstone hittills visat sig trivas för-
träffligt och nu nått en höjd av 1,2 m. Exemplaret är felfritt, och
då det hittills undgått att skadas av frost, får man kanske hoppas,
att det skall kunna växa upp i höjden.
Ehuru egentligen icke buskar vill jag dock nämna några stor-
vuxna Polygonum-arter, emedan dessa genom sin yppighet och
delvis även genom sina blommor ge särskild karaktär åt vissa
delar av Sofiero-parken. Sålunda påträffa vi där den ståtliga
P. sachalinense F. Scamior, som ju både har de kraftigaste stam-
marna och de största bladen inom släktet. Arten är så välkänd,
att den ej vidare behöver beskrivas.
En väldig rugge av 2,5 m höjd bildar P. Sieboldii vpE Vriese,
vilken även går under namn av P. cuspidatum Sw. & Zucc. Arten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
