Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUNDAGÅRDS HAVE.
AV GUNNAR CARLQUIST.
Den siste av de Lundabiskopar, som bebott det gamla biskops-
residenset Lundagård, PEpErR. WinstruP, hade avlidit 1679 och
hans efterlämnade arvingar ställt gården till förfogande för en av
de skånska adelsfamiljer, som under krigsåren, mer eller mindre
frivilligt, funnit en tillflyktsort i det egentliga Sverige och nu vid
återkomsten till Skåne funno sina slott och egendomar skövlade.
Så kom det sig, att 1682 på Lundagård bodde en av den skånska
adelns fagraste och rikaste ungmör, MettE SopPHiE KRABBE, arV-
tagarinnan till Häckeberga, Björnstorp, Toppeladugård, Ryds-
gård, Svenstorp, Pugerup m. fl. andra stora gårdar.
Bland de intresserade unge män, som nu givetvis sökte sig
hit från när och fjärran, befann sig också en ung dansk, JoHAn
Monrab, visserligen av borgerlig familj, men uppfostrad inom
samhällets förnämsta kretsar, med livlig ärelystnad och säker i
tron på sina egna förträffliga egenskaper. Han skriver själv:
»Gud gav mig saa fuldkommen deiligt et Legeme, med saa fuld-
kommen Sands, at alle, det jeg siger Gud til Aere og Lob, fra mit
Barnsbeen ansaae mig som af en saa deilig Skabning og saa fuld-
kommen deilig Sjael ... at naar jeg siden har seet andre Folks
Vaesen, Natur og Humeur efter, maatte jeg bekjende, at Gud har
havt en saer Naade for mig fremfor de fleste andre, at jeg fandt i
min Sjael og Vaesen de ufeilbare visse Tegn paa et praedestineret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
