Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE UPPSATSER OCH MEDDELANDEN.
FASTERS ROSENVATTEN.
»Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor!»
Dessa FrödINGS bevingade ord kunde väl knappast äga sin tillämp-
ning på de rufsiga, gammalskära provinsrosorna i roskvarteret
nedanför stenterrassen i min barndoms gamla trädgård. Aldrig plockade
vi dem heller för att sätta ens i ett sprucket krus, om vi ock kunde njuta
deras balsam och borra in näsorna i de fuktiga, slankiga blommornas
verkliga rosendoft — ej uppnådd av den mest prunkande moderna
remontant. Dock är det som avplockade och placerade i ett par gamla av-
dankade husgeråd, jag har mitt bästa minne av de gamla provinsrosorna
— Fasters rosor.
Hela vintern njöt Faster den oförfalskade rosendoften, ej som den
något unkna, gammalförnäma atmosfär, de torkade bladen sprida i an-
tika herrgårdsgemak, utan det var i sitt rosenvatten, hon uppfriskade
både ansikte och luktorgan. Det var ock genom samma undergörande
vatten, hon lät sitt minne dröja i sommarens dagar och de härvid ofta
tårade ögonen njuta läkedom.
Så roligt det var att se på, när Faster lagade rosenvatten!
Detta skedde dagligen, så länge provinsrosorna blommade, och med
minsta möjliga agremanger. Dock tvivlar jag på, att något rosenvatten
i världen blivit mera äkta än det, som Faster — och före henne Farmor
och Farmors mor — tillverkade.
Dagligen avnöpos — utan stjälkar — och plockades i en korg alla
fullt utslagna rosor på de manshöga buskarna. På ett bord nere vid sals-
dörren stod en gammal vit — nej, brunådrig i sin spruckna glasyr —
soppskål och över denna var ett stycke tunn gas bundet stramt kring
skålens fals. Ovanpå denna gas lades rosorna upptornade, så mycket
som kunde rymmas. På den lilla rosenkullen sattes så en gammal lustig
tennskål — även den ett minne av soppskål, eller kanske karott — flat-
bottnig och med lösa ringar som öron — ett husgeråd för matbordet från
långt äldre dagar än den brunvita soppskålen.
Drog så Faster i den broderade klocksträngen på väggen, och klockan
utanför gav sin maning till köket i en av flyglarna. En jungfru uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
