Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tiden emellan vart sammanträde blev allt
längre och längre, först två månader, så tre, så
fyra. Äntligen sammanträdde sällskapet ej alls.
Därhän hade det kommit i medlet av sommaren
1840.
Då tänkte ett luminöst huvud, att sällskapet,
som avlidit i staden, kunde på landet uppväckas
till nytt liv. En anteckningslista kringsändes till
ledamöterna, med uppmaning att sammanträda vid
Berg.[1] Förslaget vann bifall och de flesta
antecknade sig. Ångbåten Ormen Långe hyrdes att föra
sällskapet bort och hem. Ägaren till Berg, löjtnant
K., lovade att, till sällskapets härbärgerande,
bygga en stor lövsal. En av de sista dagarne i juli
månad bestämdes till resdag och färden skulle
börja klockan elva förmiddagen.
Även jag var en av dem, som antecknat sig,
och jag trodde i min menlöshet, att jag skulle få
segla till Berg, jag som de andra. Men hör, vad
som hände.
Samma dag, som resan skulle ske, vaknade jag
helt tidigt på morgonen och — efter gammal
vana — somnade jag in på nytt igen; vilket
länder mig till skam. Däremot länder mig till heder,
att när jag vaknat för andra gången — vilket
också skedde efter gammal vana — var jag så
vaken, att jag skulle kunnat uthärda de svåraste
vakenhetsprov, t.ex. läsa en viss prelats predikningar
utan att somna.
Sedan låg jag helt stilla och undrade vad
klockan månde vara.
Det lilla dussinur, som lyckans frikostighet mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
