Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här nere på gården have ej trätt ännu, och det göra
de aldrig senare, än en kvart på elva.
— Idag kunde ingen träta bli av, sade min
städerska. Madam Qvarnström har fått ont i
halsen och förmår icke träta — stackars människa!
I samma ögonblick hördes ett avlägset
kanonskott. Det var påtagligen signalen till Ormen
Långes avresa. Jag insåg att min städerska hade
rätt; jag insåg att jag hade försinkat mig.
Med denna insikt följde ett halvt dussin eder
i släptåg.
— O satan och helvete! utropade jag. Här
sitter jag nu med långa näsan, emedan de
fördömda kärngarnas träta har uteblivit. Och just i
dag skulle den utebliva! Alla andra dagar har den
inträffat och varit mig till besvär, emedan den
stört mig i min läsning. Men idag, den enda gång,
då den kunnat vara mig till gagn, det enda
tillfälle, då buteljen kunnat giva mig vin i stället
för malörtsdroppar, i dag skulle den utebliva
— vilken förbannad otur!
— Ja, nog är det otur, sade min städerska, som
började förstå sammanhanget.
— Ja, en stor, en fullväxt otur, fortsatte jag.
Andra oturer äro bara barnungar, som böra kalla
min otur för farbror. O satan och helvete!
Dock svor jag icke blott; jag längtade även;
jag längtade att få vara med vid Berg. Hittills
hade jag betraktat denna förlustelse med tämligen
likgiltiga ögon; men nu, då den ville gå mig
ur händerna, uppkom en stark åtrå därefter.
Häruti bråddes jag sannolikt på våra första föräldrar
Adam och Eva, som visst icke skulle velat äta
av kunskapens träd på gott och ont, därest det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
