Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej varit dem så strängt förbjudet. Till trots av
min otur föresatte jag mig att deltaga i
samkvämet vid Berg.
Men hur skulle jag komma dit? Segla var ej
att tänka på; jag måste antingen åka eller gå.
Utan att länge besinna mig, valde jag det sednare,
emedan den som går, är mindre beroende, än
den, som åker. Ack! intet i världen skattar jag
så högt, som oberoendet. Visserligen sätter jag
stort värde på vänskap, poesi, stuvade
kräftstjärtar osv., men oberoendet innehar dock själva
högsätet i mitt hjärta. Skada, att det aldrig kan
fullkomligt vinnas. Nej, aldrig fullkomligt! Ty även
om man gjort sig oberoende av allt annat, är
man likväl på sistone beroende av sig själv,
således icke fullkomligt oberoende.
Sedan jag tagit avsked av städerskan och
Anton, begav jag mig åstad för andra gången och
fick — underligt nog! — utan att mötas av
något hinder, komma ned på gatan. Därpå gick jag
till ett frukostställe, emedan jag kände mig
hungrig. Skälet var visserligen trivialt, men jag hade
inget bättre till hands.
På frukoststället förtärde jag kaffe och
vetebröd, vilka smakade mig förträffligt, särdeles som
de framburos av en ung och vacker flicka. Andra
behag att förtiga, var hon smal om livet som ett
timglas. O, de sköna kvinnorna med sina smala
liv! De likna timglas och äro likväl motsatsen
av timglas; ty timglasen påminna oss om tid och
evighet, men kvinnorna komma oss att glömma
bäggedera.
Efter slutad frukost ställde jag min kosa till
Humlebergstullen. Vägen gick förbi ett hus, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
