- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
44

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jord, långt större jordägare, än någon, som äger
flera kvadratmil, men som är kortare till växten.
Påtagligen måste det åtgå mera jord till en grav
åt mig, än till en åt honom.

Skulle man ävenledes vara, liksom jag, beskylld
för bitterhet, så bör man därjämte tänka så här:
efter döden, så snart förgängelsen börjat sitt stilla,
men säkra värv, skall en del av mitt stoft uppspira
i gräs och blommor. Till dessa blommor skola bien
flyga och suga honung; och honung är en söt
materia. Sedan kan man icke med fog påstå, att allt,
som härrör från mig, smakar bittert och beskt.

Och därmed slut på mina kyrkogårdstankar!

Efter en stund kom klockaren med
kyrkonycklarna. Det var en liten, ålderstigen man, med
ansiktet trint och rödlätt, på tre sidor omgivet av
vitt hår och på den fjärde av en vit halsduk, så
att fysionomien i sin helhet liknade ett förlorat
ägg. Slamrande med nycklarna, frågade han
mycket klockarbelevat, om jag vore tillreds att följa
honom. Och jag reste mig upp och följde honom.
Den största bland nycklarna insattes och
kringvreds, den tunga dörren knarrade på sina
gångjärn och om ett par ögonblick befunno vi oss inne
i kyrkan.

Detta är verkligen den fordna klosterkyrkan, en
av de äldsta byggnader i riket, yttrade klockaren,
medan jag stillatigande stod och betraktade valv
och pelare.

Här har jag nu ett lämpligt tillfälle att orda
om kyrkans arkitektur; men jag låter bli. Orsaken
är den, att jag om arkitektur ej vet mera, än vad
jag fått lära vid universitetet, nämligen att den är
"en frusen musik". Id est: när musik fryser, blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free