- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
53

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som hava var sitt krucifix. Båda krucifixerna äro
gjutna i samma form, men det ena av bergfint
silver, det andra av vax. Det förra kan således
lindrigt glödgas, utan att taga skada; men det
senare måste noga aktas för elden, ty annars smälter
det och förstöres. Ungefär så förhåller det sig med
personer av stark tro och av svag. De förra kunna,
utan att deras övertygelse därvid lider, fördraga ett
skämt med heliga föremål; de sednare däremot
icke, och därföre aja de sig, när löjets gnistor
spraka. — Om rent av otrogna eller indifferenta
personer är här icke fråga; ty sådana "himla" sig icke.
— Märkligt synes mig vara, att under medeltiden,
då kristendomens dogmer hade långt fastare och
djupare rötter i mänsklighetens hjärtan, än nu,
hörde religiösa farser, snart sagt, till ordningen
för dagen.

En rätt rolig historia! sade jag ännu en gång.
Men jag vill påminna mig, att jag hört eller läst
den förr.

Alltför möjligt, sade klockaren, lite stött, men
här har händelsen passerat. Och därvid lade han
på ordet "här" samma tonvikt, som finnen lade
på ordet "mitt", då han talade om Stockholm.[1]

Bevars! sade jag, det betvivlas icke. Kanhända
finnes här i kyrkan något mera till att se och
undra på?

Nej, svarade klockaren, ingenting alls.

Då får jag tacka och taga farväl, sade jag. Och
jag tog mitt farväl med bugningar och
tolvskillingar, två av vardera slaget. Därpå sattes benen
i gång på nytt och min kosa styrdes till Malfors.


[1] Författaren tycks här syfta på det bekanta
ordspråket: "Det är mitt sa ’finn’ om Stockholm." Sättarens anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free