- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
61

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och ehuru jag hört den väl ett dussin gånger,
nändes jag ej svara annat än nej; ty jag såg på
åldermannen, att han ville oändligt gärna berätta.

"Nå", sade han, "då skall jag ge dig besked
om saken. En vacker dag kom ålungen löpande till
ålhustrun, moder sin, och grät och skrek: nu draga
de far ur sjön! Ålhustrun tröstade honom och
sade: giv dig tillfreds, mitt barn, far kommer nog
igen! Och ålungen gav sig tillfreds och avlägsnade
sig. Om en stund kom han åter till modern och
grät och skrek: nu koka de far! — Giv dig
tillfreds! svarade hon; far kommer nog igen.
Ålungen gav sig ånyo tillfreds och avlägsnade sig.
Om en stund kom han åter till modern och grät
och skrek: nu äta de far! Ålhustrun svarade, såsom
tillförene: giv dig tillfreds, mitt barn! far
kommer nog igen. Men när ålungen kom tillbaka för
tredje gången och grät och skrek: nu supa de på
far! — svarade ålhustrun med sorgsen röst: gråt
då, mitt barn! far kommer aldrig mera igen. —
Härav ser du", fortfor åldermannen, "hur
nödvändigt det är att taga halvan på ålen; annars
kommer den igen."

Och halvan togs.

Vad jag besitter för en stilistisk talang! Kan
man väl bättre påpeka halvans vikt och värde, än
då man ägnar henne en särskild rad?

Nästa rätten, som bjöds, bestod av smultron
och gräddmjölk. Den smakade förträffligt oss
allom, åldermannen undantagen, som den varken
smakade väl eller illa, emedan han ej förtärt
något därav, utan tog sig i stället ett stort glas öl,
sådant som det brygges i Linköping. Medan vi åto,
sysselsatte han sig med att mata och klappa sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free