- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
70

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en sång om forntida bragder och ära, om
nordstjärnan och karlavagnen; men allt förgäves.
Pling-plingeli-plang måtte stiga hur högt som helst från
strängar av silver, ja till och med från strängar av
gull, det hjälpte dock intet. Sverige satt, där det
satt, lika modstulet, lika bedrövat. Då framträdde
prosan i Platens skepnad och rullade upp en
plankarta till Göta kanal. Detta hade en förunderligt
hälsosam verkan. Nationen reste sig, slängde med
två sina pekfingrar tårarna ur ögonen, fattade
spaden — svärdet var redan förlorat! — och började
gräva. En skäggig man, särdeles fallen för att göra
reflexioner, strök sig därvid om hakan och
yttrade: "Bättre är, att söka fridens erövringar, än
krigets! De förra torde även — vid närmare
påseende — befinnas ärofullare, än de sednare."

Bäst jag nu gick där och tänkte på Platen, ville
mitt nyckfulla öde, att jag skulle sammanträffa
med en person av helt annat skaplynne, nämligen
med Tok-Måsse, allmänt känd i orten. Han satt på
en sten vid kanalens brädd och syntes grubbla —
huvudet i handen, armbågen på knäet och märkte
mig icke, ehuru jag kommit honom helt nära och
stannat bredvid honom. Efter en liten stunds
förlopp hörde jag honom sucka och tala högt för sig
själv. "Ack", sade han, "om jag hade ett lass med
guld, pärlor och ädla stenar, så stort som åtta
hästar orka draga!"

Därpå teg han några ögonblick, suckade sedan
ånyo och sade: "Ack, om jag hade ett par hundra
riksdaler!"

Åter uppstod en paus, varefter jag hörde Måsse
sucka för tredje gången och säga: "Ack, om jag
hade litet ost och bröd!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free