- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
88

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


*



Som författaren ej bifogat någon "sens moral",
ville jag — efter slutad genomläsning — ersätta
bristen, dvs. inventera någonting välvist, varöver
med fog skulle kunna skrivas "fabula docet".
Detta lyckades mig icke, och förgäves vaggade
blyertspennan i min ena hand och papperet i min andra.
Emellertid gjorde jag några oförgripliga
reflexioner, dem du här må hålla till godo.

Huru väl, tänkte jag, om fejden mellan de
stridiga samhällselementerna kunde slutas så fredligt,
som striden mellan vänstra och högra ögat, mellan
munnen och näsan! Men därtill är ingen utsikt.
Börden och penningen, Baal och Mammon, kämpa
i blind förbittring om herraväldet, och den
sednare vill icke bättre än nedriva den förres tempel,
för att på samma dominerande plats bygga ett nytt
åt sig själv. Ingendera ser, att deras anspråk äro
lika underhaltiga och av samma skäl. Ty vad är väl
både det ärvda namnet och det ärvda kapitalet
annat än transporter av andras förtjänst, de där kunna
begagnas och njutas utan egen? För det förvärvda
namnet och det förvärvda kapitalet må
mänskligheten gärna knäböja, så vitt de förvärvats med ära
och användas med sträng hänsikt till maximen: alla
människor äro bröder. Men i och med detsamma
metamorfoseras ju börd och penning till dygd
och snille! De två sistnämnda äro ock de jure —
fast icke de facto — mänsklighetens sanna
aristokrater. De allena kunna, vid någon påkommande
opposition mot deras höghet, svara som näsan
svarade munnen: "Gud har placerat mig så!"

Med dessa och dylika tankar sysselsatte jag mig
under färden. Öckenkänslan stävjades därigenom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free