Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EFTERSKRIFT
H. B. Palmær (1801—54) blev inte journalist
och tidningsutgivare för att han hade lätt för att
skriva. Tvärt om hade han livet ut att kämpa mot
svårartade arbetshämningar, som torde ha bottnat
i både självkritik och lättja. För egen del
förklarade han utan omsvep att han hellre ville heta
lat än dum, och i det avseendet fick han sin vilja
fram. Han betecknades som maklig av många,
men ingen — vän eller fiende — har veterligen
kommit på idén att kalla honom dum. En
träffande karakteristik har Axel Liffner åstadkommit, i
det att han har framställt Palmær som en
ovanligt begåvad företrädare för den produktiva
lättjans konst.
Han började ge prov på denna i Aftonbladet år
1834 efter att tidigare ha gått i skola i Linköping
och studerat bl.a. naturvetenskapliga ämnen i
Uppsala. Han debuterade som lyriker i Atterboms
Poetiska kalender, dock utan att göra nämnvärd
lycka. De ansträngningar han sedermera gjorde i
syfte att skaffa sig en tjänst ledde inte heller till
framgång, vilket kom honom att slå sig på
journalistiken.
När han hade tröttnat på Aftonbladet och
Hierta flyttade han till Linköping och gjorde stora
ansträngningar att förskaffa sig en
bibliotekarie- eller lärartjänst. Mäktiga fiender stoppade
emellertid den förmente rabulisten. Någon befattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
