Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers ungdom och första beröring med katolsk kyrkofromhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synder föra med sig. — Mer än hoppas på
rättfärdighet inför Gud och evig salighet kunde ej katoliken;
ty bredvid människans ånger och Guds nåd i
sakramenten, främst bikten, fordrades ock människans egen
medverkan genom goda gärningar. Då människan aldrig
kan vara säker om att ha presterat tillräckligt mycket
av sådana, kan hon enligt katolsk lära aldrig komma
mer än till en förhoppning. Det blir mycken
»verkhelighet», särskilt i askesens form; men den fulla
frälsningsvissheten är på katolsk mark utesluten.
Vi återvända ett ögonblick till den katolska läran
om synderna; den blev i sina konsekvenser närmast
orsaken till Luthers brytning med Rom. Kyrkan
lärde en gradering av synderna i lättare och svårare.
Båda slagen drogo med sig timliga straff i jordelivet,
vilka även fortsatte som en smärtsam reningstid i
skärselden efter döden. De svårare synderna ledde
dessutom till helvetets fördömelse, om man ej, som
ovan antyddes, fick prästens absolution i biktstolen.
De timliga straffen kunde man mer eller mindre befrias
från genom att fullgöra de av kyrkan bestämda
botgöringarna. Under medeltidens lopp lärde påvarna, att
de disponerade över en skatt av heliga mäns
överflödande goda gärningar, och att de därför kunde låta
människor utbyta den lagliga strängare kyrkoboten mot
vissa lättare fromma prestationer: allmosor, vallfärder,
tillbedjan för heliga reliker, bevistande av mässor,
läsande av ett antal »Fader vår» och »Ave Maria»
på radbandet, korstecken och bestänkning med
vigvatten etc. nästan i oändlighet. Det var avlaten.
Avlaten innebar alltså en av påven beviljad lättare
väg att undkomma en del av syndernas timliga straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
