- Project Runeberg -  Martin Luther : minnesskrift till reformationsjubileet 1917 /
70

(1916) [MARC] Author: Hjalmar Holmquist - Tema: Sveriges kristliga studentrörelses skriftserie
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luther som grundare av evangeliskt församlings- och kyrkoliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

Gudens sändebud. Tala för den skull i hans namn
och på hans uppdrag. Det gör, att jag icke fäster
avseende vid någon på jorden och icke fruktar att
säga sanningen. Men det låter mig icke heller vara
högfärdig eller äregirig. Jag talar icke till någons
behag eller gunst, icke ens till mitt eget behag. Gud
kan hellre fördraga stolthet och äregirighet i vilket
annat stånd som helst, än hos predikanten. Inför
den heliga Skrift skall var och en ödmjuka sig och
giva Gud allena äran. 2:a. Jag håller mig till
Skriften allena och studerar den på nytt dag efter dag.
Det är ett stort träd med många grenar, och jag har
ännu aldrig skakat på någon av dem utan att hava
erhållit en söt frukt. Många tro, att när de hava
genomläst Skriften en gång, så veta de alltsammans.
3:e. Jag plägar icke särskilt befatta mig med alla
stycken, utan med huvudpunkten allena . . . Man far
icke sträva efter att säga så mycket på en gång.
Måtta i allt är en god ting. 4:e. Jag låter alla mina
predikningar vara som allra enfaldigast och ser icke
på furstarna, doktorerna och studenterna, utan på
bönderna, på de unga, på tjänarna etc. Min predikan
måste vara så beskaffad, att Jöns och Greta kunna
taga något med sig hem ... 5:e. Jag plågar icke
människorna med allt för långa predikningar. Hörseln
är en ganska ömtålig ting och bliver snart utledsen
och matt. Att med fa ord i korthet säga mycket,
det är konsten och en stor dygd ... 6:e. Jag talar
långsamt, ty det är förnämligast och en skön dygd.
— Där har jag hela min vishet; det är ju ingen
omätlig konst.» Boktryckaren fortsatte: »Kan Ni icke,
herr doktor, sammanfatta dessa regler, som Ni plägar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/luther/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free