- Project Runeberg -  Martin Luther : minnesskrift till reformationsjubileet 1917 /
84

(1916) [MARC] Author: Hjalmar Holmquist - Tema: Sveriges kristliga studentrörelses skriftserie
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yttre och inre faror och strider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

förmaning till fred på basis av 12 av bönderna
uppsatta artiklar. I denna skrift gick han skoningslöst
fram mot herrarna, jämte prelaterna orsaken till »denna
olycka och tumult»: »Ni måste bliva annorlunda och
böja eder för Guds ord». Bönderna däremot tilltalade
han »kära vänner», men förehöll dem, att den som griper
till svärd, förgås med svärd. Våldets uppror t. o. m.
för evangelii skulf vore otillåtet. Religionen är .ett
inre förhållande mellan människor och Gud och far ej
tagas till intäkt förpolitisk maktkamp eller råttmördande.

Jäsningen var emellertid för stark; Luthers
fredsröst drunknade i profeternas krigslarm.
Bondeupproret övergick till en rysansvärd skövling och
förstörelse av allt, som de uppfanatiserade skarorna kommo
över. Svärden skulle ständigt ryka varma av blod,
förkunnade deras ledare. Målet skulle bli »alla
kreaturs frihet», d. v. s. en sorts religiöst färgad
kommunism under profeternas skräckvälde. Luther
begav sig då mitt ut i strömmen. Han visste väl, att
han vedervågade sin ställning som nationens andlige
ledare och heros, och att hans folkgunst skulle blåsas
bort. Men Luther var en man, som ej sökte utforska
och följa en tillfällig folkmening, utan som blott ville
utforska och följa sanningen: »man måste kunna låta
allt fara, gunst, ära, tillopp och anhang». Omgiven
av hotfullt skriande människoskaror predikade han
mot böndernas framfart på den ena platsen efter den
andra. Men han fick erfara, att de var för sig
hederliga fast okunniga människorna förändrade karaktär,
när de sammanfördes till en stor massa under hetsande
ledare; där härskade ej längre kristendom och förnuft
utan de djupt i människonaturen liggande vilddjurs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/luther/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free