- Project Runeberg -  Luther och de lifegne /
8

(1898) [MARC] [MARC] Author: Kata Dalström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luther och de lifegne - De lifegnes ställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böndernas sädesfält och med sitt stora jaktsällskap ödelägga
åkerfälten utan att betala ersättning för skadan, det
gick väl ändå an. Sådant händer ej alla dagar. Värre
var, att bönderna året om nödgades åse, huru hjortar
och rådjur, harar och kaniner samt annat villebråd i
grund förstörde åkrarna, och att de olyckliga ägarne
vid lifsstraff voro förbjudna att döda eller ens ofreda
det dyrbara villebrådet. Ej häller fingo de hägna sina
åkrar, ty hägnaderna voro till hinder vid “de nådiga
herrarnas jakter“.

Hundar fingo visserligen finnas, men på det att
djuren ej skulle kunna vålla någon vidare skada var
det i lag föreskrifvet, att hvarje hund, som ägdes af en
bonde, skulle ha antingen frambenet krossat eller ock
senorna i knävecken genomskurna, på det han ej skulle
kunna springa fatt villebrådet. Dessutom skulle
hundarna bära munkorg.

För att någorlunda skydda sina åkrar och trädgårdar
mot skadedjuren nödgades därför bönderna under nära
6 månader af året hålla vakt kring sina ägor, och ofta
hjälpte ej ens detta, utan villebrådet förstörde fullständigt
säden. Om då de utsvultna bönderna sköto ett rådjur
eller en hjort, för att rädda sig själfva och familjen från
hungersdöden, så kunde jaktbetjäningen utan vidare
skjuta ned dem, ifall de ertappades. Och en jaktbetjänt,
som skjutit en bonde för att skydda husbondens villebråd,
var alltid säker om belöning af sin herre!

Ett annat lagbud, som djupt grämde bönderna, var
bestämmelsen, att de, under den tid grodorna lekte,
skulle om aftnarne infinna sig vid vallgrafven kring
slottet och med långa spön slå i vattnet, så att ej
grodorna med sitt kväkande skulle störa “de nådiga
herrarnas sömn“. Denna förordning var dock mera
kränkande för deras själfkänsla än tryckande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:33:49 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lutlifegne/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free