Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att han nöjde sig med ett arbete, som gaf så
liten behållning, och tänkte allt oftare på »salig
Weman», som förtjänat flera tusen på ett enda
penndrag.
Till att börja med hade han ansett hustrun
som sin räddande ängel. Men det dröjde inte länge
förr än tacksamhetskänslan blef en börda, och han
skulle gifvit mycket till för att ha haft endast sig
själf att tacka för hvad han var.
I hustruns umgängeskrets trifdes han inte, ty
— han nickade åt stammodern liksom i förståelse —
han var i grunden en förnäm natur och det banala
bar honom emot.
Dock! Det måste han erkänna för sig själf.
De förlustelser han sökt då lifshungern aflöst
arbets-ifvern, och åt hvilka han hängifvit sig med
period-suparens åtrå efter ruset, hade varit tarfliga nog.
Men att lefva lifvet, det var att skaffa nytt stoff,
bränsle och tillflöde i och för arbetet 1 Efter hvarje
sådant syndafall vaknade också skaparlusten med
förnyad kraft, ty att skrifva var att använda och
tillvarataga, liksom att göra sig kvitt de nyvunna
lifserfarenheterna.
Det var under ett sådant tidsskede han nu
befann sig.
Men medan han skälfde af bildhuggarens ifver
att knåda leran, visade verktyget sig odugligt.
Medan hans tankebilder togo gestalt kände han
målarens ängslan att ej hinna fånga stämningen innan
den förflyktigats. Under det han brann af begär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
