Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå ja! Sixten ger ingen pardon, tänker jag.
Lika medgörlig som han är annars, lika oresonlig
är han när han kommer i skrifvaretagena. Fröken
är väl utledsen och går sin väg, som de andra?»
Inga tyckte sig förstå att hustrun hoppades på
ett jakande svar.
»Nej! Min del i arbetet är ju rent mekanisk,
men det intresserar mig.»
»Det blir kanske ett storverk. Men hvarför
han skall envisas att hålla på med det just nu,
innan handen blir bra, är mer än jag begriper.»
Likt en uppenbarelse säg Inga honom framför
sig skälfvande af arbetsifver och ångest öfver att ej
själf kunna utföra det verk han föresatt sig, och
med det samma kände hon hans lidande som sitt
eget.
»Hvilket sorglöst lif kunde han inte föra utan
att vara författare, så som han har det ställt för
sig,» återtog hustrun.
»Sorglöst kanske, men ...?»
»Det är äregirighet, förstås. Något i pungen
ger det inte. Både min far och min salig man
voro köpmän, som rörde sig med realiteter och visste
att skaffa sig valuta för sitt arbete. Hur det är
kommer man längst här i världen på det sättet.»
»Jag får visst gå nu,» sade Inga, som tyckte
sig stå på glödande kol.
»Det är kallt ute, må fröken tro. Hvad är det
för värme i den där korta kappan? Och ingen väst,
eller hjärtvärmare under.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
