Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än vattenvägen till Nationalmuseum och Slottet,
bakom hvilkas rena taklinjer hon sett himlaklotet
sänka sig, lämnande kvar ett flammande gulrödt
sken, mot hvilket de mäktiga stenmassorna aftecknat
sig dubbelt mörka och imponerande.
Men i denna stund flödade solskenet
morgonljust och gladt öfver skogshöjder och husmassor,
öfver hela raden af vid Blasieholmskajen upplagda
ångare, liksom öfver Skeppsholmskyrkans kupol.
Ute på fönsterblecket plockade småfåglarna upp
brödsmulorna, Sixten aldrig försummade att traktera
dem med, och från skrifbordet utsände några
plymlika hvita syrenkvistar sin eteriska doft. Blommor
funnos där nu mera alltid, och Inga upphörde aldrig
att undra öfver hvilken sort som härnäst skulle
ersätta de vissnade, ty alltid var det något nytt. En
enda orkidé, några narcisser, en rikedom af rosor,
som lyste upp hela rummet, några brännröda
amaryllis, formsköna magnolior eller doftande konvaljer.
Men vände hon blicken inåt rummet, där
ved-kubbarna glödde i spiselgapet och hvarje möbel
tycktes inbjuda till hvila eller sorglös tete å tete,
kände hon sig så väl till mods, som om
alltsammans varit hennes eget.
Sixten var utgången, hade han låtit säga, och
medan hon väntade, slog hon sig ned i läsestolen,
där hon visste han brukade sitta till långt fram på
nätterna, och där hon i tankarna uppsökt honom
mer än en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
