Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var i februari och så starkt yrväder att
äfven de närmaste föremålen skymdes bort af de
nervräkande snömassorna, som af stormvinden fördes
hit och dit, fyllande rännstenarna, bildande höga
drifvor, ursinniga hvirflar och täta anstormande
kolonner, de där hindrade trafiken eller pressade
sig mot ansikte och ögon, så att det var nästan
omöjligt taga sig fram.
»I dag lär hon inte komma,» sade Sixten sig,
där han gick af och an i skrifrummet, lyssnande till
stormens tjut och buller.
»I dag kommer hon inte,» upprepade han med
en känsla af svidande tomhet — »just i dag, då jag
har något särskildt att omtala och vi kommit till
en viktig punkt i berättelsen.»
Han försökte tänka på sina diktade
personligheter, men det var som om de pä en gång blifvit
overkliga och intresselösa.
»Hvad äro alla böcker i världen mot lifvet
själft, med dess ständiga växlingar, dess eviga
förnyelse,» hviskade den uppflammande lifshungern.
»I dag strejkar nog din fröken,» sade Oktavia,
i det hon trädde in från tamburen och slog sig ner
i skrifstolen, hvilken hon helt och hållet fyllde.
Om det var den ytterligare bekräftelse hennes
ord gåfvo åt de egna farhågorna, eller plågan af att
se henne på Ingas plats, som mest retade honom,
gjorde han sig ej reda för.
»Jag tänkte se igenom det skrifna och hoppa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
