Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löst olycklig, men som paraderade med egna lidanden
och använde dem till limstång for nya offer. Riktigt
farlig blef hon också först när hon sökt ut en
förtrogen och höll honom fången i medlidande och
begär att hjälpa. Badläkarn, den hedersmannen,
skulle ha fastnat i hennes garn, om inte en ung
kvinna räddat honom — en af de där goda trofasta,
som ha mod att träda emellan när så behöfs. Själf
var jag illa däran — och flera med mig.»
»Var det den stora kärleken?» frågade Inga
föraktfullt.
Han skrattade till, och det blef henne allt
svårare att dölja hur hvaije hans ord plågade henne.
»En författare kan knappast finna en bättre typ,»
fortsatte han. »Något hjärtesår fick jag inte. Men
hvarje erotisk upplefvelse — hur flyktig som helst
— är som olja på eld och stoff till något nytt
diktverk. Den gången blef det ett drama och en ypperlig
roll, som Irma Bley är liksom skapad för.»
Han tystnade och syntes lefva kvar i det
förflutna.
Men Inga kände sig helt olycklig och önskade
hon stannat hemma.
»Det är något jag aldrig upphör att undra
öfver,» sade han som om han talat vid sig själf,
men såg i detsamma på henne med en varm blick.
»Fröken har förstått mig bättre än någon annan i
världen. Säg mig nu också om författaren, som ser
och vill det goda och vackra och inte för sitt lif
kan låta bli att tala och skrifva om det, är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
