Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kan ingenting förtära.»
Sixten försvann och Inga blef ensam med barnet.
»Inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån
ondo,» suckade hon af brinnande hjärta med sin
kind mot det ljuslockiga lilla hufvudet.
»Min hustru är ganska förnärmad,» förklarade
Sixten då han återvände. »Och nu har jag
telefonerat efter en täcksläde.»
»Hvarför det? Vädret är bestämdt bättre, och
jag vill så gärna gå.»
»Och ta döden på er? Hör bara!»
Hon kunde inte annat än medgifva att det tjöt
och hven liksom förut, och att det skulle bli nästan
omöjligt ta sig hem. Inte nändes hon heller såra
Sixten genom ett bestämdt afslag.
»Tack för er godhet. Men jag önskar jag haft
förstånd på att stanna hemma!»
»Om ni visste hur vanvettigt jag längtade.»
»Låt oss hålla oss till arbetet — och intet
annat — lofva mig det,» bad hon som hade det
gällt lifvet.
»Vänta ett ögonblick,» sade han då hon stod
färdigklädd ute i tamburen.
När han försvunnit glömde hon honom för
barnet, som stuckit sin hand i hennes och jollrade om
askar med hus och träd, Noaks ark med alla sorters
djur, dockskåp, järnvägståg och all annan härlighet
som gömdes inne i barnkammaren.
Sixten vände tillbaka med en pläd öfver armen
och en korg i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
