Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är alla rosorna. Jag skall själf bära ner
dem och se att fröken Inga blir ordentligt
ombonad.»
»Kom igen nästa gång,» ropade Maja efter
henne.
:j;
Följande dag låg snön blåhvit och stilla,
öfver-gjuten af tindrande solsken, men Inga hade
brinnande feber och kunde inte tänka på att gå ut.
Att vara sjuk är svårt äfven när älskande ögon
äro redo att gissa sig till hvarje önskan och
kärleksfulla händer färdiga att utföra den. Men långt värre
blir det för den ensamma, som ej har någon annan
än sig själf att lita till.
I samma förstuga som Inga bodde en
vaktmästarehustru som brukade hjälpa henne med ett
och annat, och hos hvilken hon kunde göra sig hörd
genom att knacka i väggen. Dennas första göra
blef nu att ombestyra ett bref som underrättade
Sixten att hon var sjuk och inte visste när hon
kunde komma igen.
Rummet var så fullt af solskenets lyx det kunde
vara, och när hennes ögon gledo däröfver, strålade
de upp i glädje, ty hvad som rymdes här inne var
allt hon ägde i världen och henne kärt.
Rosorna stodo bredvid bädden, och äfven när
hon låg med slutna ögon såg hon dem.
Men under feberfantasierna blef allt så underligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
