Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos honom talar — det förgrämda ansiktet, den
böjda ryggen, den trötta hållningen och ...»
»Och ändå har han aldrig älskat — bara rådt
om dig,» föll Paul henne i talet.
»Jag tänker inte heller mest på honom utan
på barnen.»
»Stackars min lilla HelenaI»
»Jag kan inte tänka dem utan mig.»
»Det blir halft nu äfven om du stannar.»
»Ingen skall se till dem som jag — berätta
sagor... trösta dem ... läsa aftonbönen ...» Hon
grep så hårdt om Pauls arm som hade hon stått
framför en afgrund. »Jag har sett öfver deras
kläder — för sista gången — och lagt in allt så
nätt,» snyftade hon och sjönk ihop liksom under en
öfvermäktig börda.
»Du tål inte vid sådana slitningar,» sade han
och vaggade henne i sina armar likt ett sjukt barn.
»När något svårt skall ske måste det gå fort. Låt
oss fara redan i kväll! Jag är alldeles i ordning
och håller med en täckvagn i vägskälet bortom
skolhuset. Akta dig bara för ånger, klenmodighet och
öfvertalningsförsök! Att det hemliga brottet är
större och fulare än den öppna brytningen, ha vi
länge sedan kommit öfverens om. Och hvad mig
angår anser jag det enda rätta och sanna vara, att
vi följa vår kärleks lifsvilja.»
Hennes ansikte lyste som förklaradt.
»Följ mig nu med detsamma,» bad han andlöst.
»Med detsamma?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
