Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är inte säker på dig annars.»
»Så tag mig då sådan jag är,» jublade hon.
»Tag mig med dig! Slit mig lös från alla band,
du som är stark! Göm mig i din famn när jag blir
mörkrädd!»
»Tack! Större kärleksbevis kan ingen ge.»
»Låt oss gå,» bad hon ifrigt, men hejdade sig
med detsamma i kvalfull jämmer. »Jag kommer i
morgon. I kväll kan jag inte.»
»Hvad är det nu?» frågade han otåligt.
»Bettina och Dolly ha fått löfte om att jag
skall sy dem hvar sin docka.»
»Och för en sådan småsak vill du fördärfva allt
för oss?»
»Var inte ond på mig. Det är värre än allt
annat,» bad hon bevekande. »Men det är ingen
småsak... det är ett direkt löftesbrott, och du kan
inte vilja att det blir mitt afsked... eller det sista
minne jag lämnar mina barn.»
Han stod tyst med rynkade ögonbryn, och såg
sig rådlöst omkring.
»Jag kommer i morgon kväll. Det skulle ju
ske först då. Jag kommer säkert... du vet ju att
jag inte kan lefva utan dig. Förlåt mig! Säg att
du förlåter,» bad hon allt ifrigare.
»Visst förlåter jag, men du gör också mig
modlös.»
»Du skall få .se att jag blir stark bara jag nu
får min vilja fram ..Det är som om min själs
salighet hängde på de där dockorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
