Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna samma dag. »Akta dig för ånger,
klenmo-dighet och öfvertalningsförsök.»
Några öfvertalningsförsök hade aldrig kommit
i fråga. Och ändå? Hvar var nu hennes kärleks
lifsvilja? Hvar personlighetens kraf att främst af
allt häfda sina utvecklings- eller lyckomöjligheter?
Hvar den stora kärlekens rätt att trampa ner allt
som ställer sig i dess väg?
Hvad vägde det alltsammans mot dessa varelser
af hennes eget kött och blod, som hon tagit på sitt
ansvar att fostra till själ och kropp.
Hon visste hvad hon hade att göra.
»Jag skall skrifva till Paul,» tänkte hon. »Men
skall han förstå? Skall han förlåta mig? Och hur lefva
utan honom?... Han är man. Han har sin
vetenskap och tröstar sig väl? ... Glömmer kanske. ..?
Nej, jag kan inte,» utbrast hon i vild förtviflan.
Men då hon säg upp föll hennes blick på den
lilla byggnaden där Bettina, Fingal och Dolly sofvo
sin trygga sömn, förlitande sig på att hon vakade
öfver dem, och då försvann all tvekan.
»Lefva tillsammans med Yngve, som hans
hustru, kan jag inte... och det vill jag låta Paul
veta,» sade hon sig. »Hvad jag lofvade Yngve i
barnsligt oförstånd och okunnighet om mig själf,
har jag inte kunnat uppfylla. Men vara honom en
god kamrat och vän — det kan jag bättre än
någonsin. Och förmår jag inte hålla honom uppe,
räddar jag åtminstone mina små och ger dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
