Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och började gå fram och åter, var hon genast inne
i verkligheten och upptog berättelsens tråd.
»En dag gaf farbror — jag kallade honom så
— mig en fotografi af djuret, som ännu hänger på
min vägg och är min dyrbaraste egendom.
Moster var en driftig husmor, som jag aldrig
minns annat än vid spiseln och tvättbaljan, eller med
sopkvasten i handen, och lämnad åt mig själf, som
jag var, observerade jag kanske mer än barn vid
min ålder bruka. Jag iakttog att farbrors
rockuppslag blefvo mer och mer blanka och trådslitna. Att
han allt oftare kom utan leksaker och godter. Att
ansiktet var blekt och bekymradt och att kläderna
liksom hängde på honom.»
Inga gjorde ett uppehåll.
»Det blir mig allt svårare att tänka på det där,»
sade hon ursäktande.
»En vinterdag låg jag på knä framför
kakelugnen,» fortsatte hon, »och hade något mycket
viktigt att bestyra. Moster bakade nämligen ute i köket,
och hade gifvit mig en degbit att göra kakor af,
hvilka jag höll på att grädda öfver glöden i en
gammal bleckdosa utan lock. Men när jag skulle
taga ut den brände jag mig på fingertopparna, och
det gjorde så ondt att jag storgrät.
I detsamma kom farbror in, tog mig i sitt
knä, blåste och kysste på de små fingrarna och
kallade mig sin lilla flicka... ’Kalla mig pappa,’ bad
han upprepade gånger, och nu var det han som grät.
... Men jag var genstridig redan då, och kunde inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
