Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmås till det hvarken genom godter, leksaker eller
böner. Det hjälpte inte ens att han sade sig skola
fara bort — långt, långt öfver hafvet — och kommit
för att taga afsked.»
»Det måtte varit honom en förfärlig stund,»
genmälde Sixten.
»Ja — och det är bittert tänka på att jag
gjorde den så mycket svårare. Men jag ångrar mig
inte. Det var inte mer än rättvist!»
Stämman hade blifvit skärande skarp och Sixten
förstod mer än väl hur hårdt hon kämpade för att
behärska sig.
»Lät det vara nog för i dag,» bad han.
»Nej! När jag börjat måste jag sluta. Jag
är bara så rädd för min egen häftighet...
. .. Det var sista gången jag såg min far. Men
innan han for skickade han mig Leo och det var
väl det största kärleksbevis han kunde ge... Att
han gaf sig öfver till Amerika vet jag — men inte
hur han slog sig fram där. Kanske gick han under
likt så många andra? Måhända är han länge sedan
död?... Om jag bara kunde låta bli att tänka på
honom. Men det är som om det mäktiga landet
på andra sidan Atlanten söge och droge mig till
sig och som hade jag något eller någon där, som
väntar mig.»
Sixten närmade sig för att bättre kunna iakttaga
henne, ty likt illustrationen till texten, slöt sig
hennes glimmande ögon och skiftande minspel till
hvad hon hade att förtälja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
