Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten sträckte sig öfver bordet och grep hennes
vänstra hand som hvilade därpå.
»Från och med den tiden måtte jag ha blifvit
rent omöjlig att handskas med,» fortsatte hon, »och
sändes genom onkels försorg till en helpension i
någon afkrok af världen ... En räddningsanstalt, dui»
Hem gömde ansiktet i händerna och satt
länge så.
»Att jag hamnade på ett sådant ställe kan jag
aldrig i evighet förlåta,» återtog hon tungt. »Ty
var jag stygg var det inte mitt fel utan deras som
vårdslösat mig. Och jag var inte elak — bara
olycklig. Jag vet inte att en osanning fläckat mina
läppar, eller att jag gjort mig skyldig till minsta
oärlighet. Det är sant att jag var trotsig och envis.
Men ett godt ord kunde förmå mig till hvad som
helst och hade jag haft det som andra barn skulle
jag varit foglig och kärleksfull — det är jag
säker på.»
»Stackars min lilla flickaI»
»Å, om någon sagt de orden till mig då —
med det där tonfallet — och den blicken!...
»Medan jag var i pensionatet,» började hon
på nytt, »hade onkel upphört att föra fartyg och
flyttat in till staden där han fått en lönande
befattning och nu hämtades jag dit för att sättas i
skola.
Hade jag varit som andra kunde jag haft det
bra. Men jag trodde att det syntes utanpå mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
