Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte mera på att fä ett barn i huset... och nu
skulle denna länge närda önskan gå i fullbordan...
Men tant var klen, och* onkel så orolig att han
skrämde också henne...»
»Har jag varit snäll någon tidpunkt af mitt lif
var det väl då,» fortsatte Inga med vek,
värme-mättad stämma. »Ty också jag väntade på barnet
och längtade efter det, som om det varit mitt eget,
och tröttnade aldrig att tala med faster om det,
eller att vårda och uppmuntra henne och hjälpa till
med småkläderna...»
Hon tystnade och lutade sig tillbaka i
skrif-stolen, som orkade hon inte mera.
»Och sedan — när barnet kom?»
»Då gick faster bort... Nej, säg ingenting,»
bad hon. »Låt mig bara sitta tyst en stund och
hålla din hand, och veta att du finns kvar...»
»På dödsbädden lät faster mig aflägga ett heligt
löfte att jag skulle stanna hos den lilla och taga
hand om henne,» återtog Inga, »och det gjorde jag
fastän det blef mig svårare än jag trott.»
»Hur så?»
»Onkel sörjde som en vansinnig och det höll
jag honom räkning för...»
»Men glömde fort nog?»
»Du tycks känna männen.»
»Jag tror mig om att känna den mänskliga
naturen.»
»Innan sorgeårets slut började jag finna nåd
för hans ögon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
