Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inget annat minne af henne. För hennes skull
mistade jag min bästa vän. Men det är inte det
jag förebrår henne, utan fegheten, orättfärdigheten,
att inte kännas vid mig.»
Hon sprang upp från stolen och började gå af
och au, utan mål eller syfte.
»Att människor gifva sig med själ och kropp,
när kärleken är med i spelet, det förstår jag, och
det tror jag vår Herre själf förlåter! Men hvad
som aldrig i evighet kan ursäktas är att inte taga
konsekvenserna och stå för sin gärning... Att skänka
en varelse lifvet under besinningslös yra — det kan
jag tänka mig! Men inte att förskjuta sin kärleks
barn och låta det umgälla.»
Stämman hade blifvit hård och klanglös.
Sixten hörde henne vrida händerna och kunde inte
motstå begäret att lysa upp rummet, för att också
se. Men ingen min, ingen blinkning förrådde att
hon märkte öfvergången från mörker till ljus, och i
det likbleka ansiktet gnistrade ögonen som om de
borrat sig in i någon brännpunkt långt borta och
allt annat varit ett öde tomrum. Att hon inte
längre såg eller ställde sina ord till honom var
tydligt.
... »Hvem som födde upp och ersatte mig
modersmjölken vet jag lika litet som jag känner
min mors namn,» vidblef hon. »Jag är ju också
enda beviset på hennes skam. Och nu hatar jag
henne. .. som jag skulle tillbedt... om jag bara
fått! Hatar just för att jag kunnat älska så varmt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
