Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och måst kväfva mina bästa känslor. Hvem kan
också begära att den skall vara snäll, som ingen —
ingen — velat kännas vid!»
Sixten lade sin hand på hennes arm, men hon
märkte det ej.
»Jag är bara en af tusen, det vet jag,»
fortsatte hon, »och får vara glad och tacksam för att
jag inte behöft frysa och svälta eller växa upp i
rännstenen likt otaliga andra förskjutna småttingar.»
Kösten stockade sig och slog öfver i en snyft-
ning.
»Jag kom hvarken på barnhus eller till någon
änglamakerska,» flämtade hon. »Jag är inte idiot
eller krympling i följd af föräldrarnas
missgärningar... Jag borde sannerligen ligga på knä och
tacka dem ... Men må Gud förlåta mig, jag kan
inte! Och säger inte skriften: Ve den som förargar
en af dessa små. Heter det inte, att det vore
bättre att en kvarnsten bundes vid hans hals och
han sänktes i hafvets djup? Står det inte: Ve
världen för förargelses skull. Men hvad annat är
den full af, när tusen — och åter tusen —
oskyldiga små, som inte bedt om att komma hit, trampas
ned och skjutas undan eller tvingas till ett lif i
elände och brott?»
»Inga, kära lilla Inga,» bad Sixten, men hon
såg på honom som på en främling.
... »Och fortlefva vi inte i hjärtlöst barbari
så länge samhället skamdömer kvinnan — som är
den svagare — för en gärning hvilken mannen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
