Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som går fri — är mest ansvarig för...? Men
hellre än att sätta ett barn i lifvet som jag skäms
kalla mitt, väljer jag kvarnstenen och går till botten
för alltid.»
Hon förde händerna till ögonen, som om hon
vaknat ur en hypnos eller bländats af ljusskenet,
och han var genast vid hennes sida.
»Jag har varit förfärligt häftig — eller hur —
och inte vägt orden,» sade hon och lutade sig emot
honom i en känsla af förlamande mattighet. »Och
nu älskar du mig kanske inte längre?»
»Mer än någonsin!»
Han var häftigt upprörd och brinnande af begär
att tala, han också, men hennes hjärta klappade så
våldsamt, att han blef rädd och glömde allt för att
lugna henne.
»Kom och sätt dig här i soffhörnet,» bad han,
och hon följde honom motståndslöst.
De sutto tysta, men han slöt henne allt
fastare intill sig, och så småningom blef hon sig själf
igen.
»Det var mycket mer jag skulle sagt,»
återtog hon.
»Det får bli en annan gång.»
Det var som om hans ord påskyndat henne.
»Nej! Det måste bli nu! Sedan lägga vi ner
ämnet för alltid... Du talade sä vackert om julen
på Grapegården — du prisade ditt hem — och jag
hörde på och kände hvarje ord som ett dolkstygn.»
»Förlåt mig, men jag visste inte...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
