Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom att han stängde vägen till återtåg, och
förståndet höll tillbaka och påminte om hvad allt han
gick att försaka.
»Släpp mig och låt mig gå,» sade hon
befallande, och han visste att stunden var kommen då
han hade att välja mellan att vinna eller förlora
henne.
»Kunna vi tänka oss någon framtid annat än
med hvarandra,» återtog han så eldigt och
öfver-tygande, som hade han aldrig vägt möjligheter och
omöjligheter mot hvarandra — att så varit mindes
han ej heller.
Många kvinnor hade han sagt, eller trott, sig
älska. Men ingen af dem hade varit som hon, så
fordringslös och på samma gång omöjlig att
tillfredsställa med halfhet och fraser.
Hennes lefnadshistoria hade satt hans fantasi
och känslolif i rörelse, och glömsk af alla hinder,
rusig af begäret att äga henne, och af lusten att
intala sig själf att han var en fullödig natur, mäktig
de känslor han berömde sig af att kunna skildra,
lät han orden strömma öfver de njutningslystna,
skälfvande läpparna.
»Allt, allt vill jag lämna för din skull, och du
har haft orätt, som inte litat på mig!»
Han kastade en flyktig blick kring rummet, där
allt på en gång föreföll honom värdelöst.
»Tänk dig att ha hela världen framför oss, i
stället för trånga väggar! Tänk dig att vara bosatta
utrikes, eller lefva bohémlif, och fara från ort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
