Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han började sitt anförande gällde det lika
mycket att öfVertyga sig själf, som henne; men allt
som orden formade sig, talade han sig till hänförelse
och njöt däraf.
»Du känner mig inte,» fortsatte han med ökad
kraft. »Det är goddagarna som dragit ner mig!
Rikedomen som försoffat mig. Och jag kastar af
hämskon med samma glädje som fracken för
arbetsrocken. Nu först är jag säker om att bli en stor
författare...»
»Din ärelystnad är bottenlös, fruktar jag.»
»Likt Danaidernas såll! Men du vet inte hur
det känns att komma efter, eller vara en af dem
som inte räknas med.»
Hon lade sin hand på hans, i smeksamt begär
att trösta.
»Det kommer du inte 1 Men låt oss glömma
allt annat och tänka på din hustru.»
»Det är du! Du och ingen annan! Jag var
en pojke när jag blef fångad och bunden, och det
tackar jag inte för. Fru Grape får sannerligen
skylla sig själf. Son var minsann gammal och
klok nog att veta hvad hon gjorde. Jag är dig
dubbel tack skyldig, älskade, ty utan dig hade jag
aldrig kommit mig för att spränga bojorna.»
Han strök med handen öfver den fuktiga,
feberheta pannan.
»Jag sålde en gång mina dyrbaraste ägodelar:
ungdom, framtid, lyckomöjligheter. Nu går köpet
tillbaka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
