Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för, nådde dem det fågellika pickandet af små
knyt-näfvar som helt sakta, liksom frågande, knackade
på den stängda tapetdörren.
»Det är lilla Maja som själf talar sin sak,»
sade Inga med bruten stämma.
»Gör dig döf,» befallde han och tryckte sina
händer mot hennes öron.
Men knackningarna upprepades och trängde sig
inpå dem likt hammarslag.
»Pappa, pappa! Öppna! Maja vill ta god
natt!»
Han sprang upp och gläntade på dörren.
»Packa dig in i barnkammaren, olydiga unge,
och låt mig vara i fred,» skrek han i oresonlig
vrede. Och den lilla flydde på nakna fötter,
storgråtande och hjärtskrämd.
Bleka af sinnesrörelse och rädda att se upp,
stodo Sixten och Inga framför hvarandra.
»Hölle modern sig hemma, kunde sådant inte
hända,» sade han hårdt. »Men låtsa som om
ingenting passerat. Och det har det ju inte heller,» bad
han inträngande.
»Ingenting annat än att dina sofismer ramlat
för ett barns lillfinger,» svarade hon och tog sig åt
hufvudet, som vid ett smärtsamt hugg, eller som
för att samla skingrade tankar och begrepp...
»Låt oss glömma allt för hvarandra,» bönföll han.
»Du vet själf att det är omöjligt och att det
är slut oss emellan.»
»För mitt barns skull?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
