Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inte bara för att det är ditt barn, Sixten. Utan
för barnets — för alla tiders förskjutna, värnlösa
småttingars skull.»
»Du är en fantast 1»
»Jag är en af de tusen som lidit oförrätt —
och som bör veta bättre än att gälda med samma
mynt.»
»När du talar om att öfverge mig, vet jag
först hur dyrbar du är mig,» sade han och
öfver-täckte hennes handleder med snabba passionerade
kyssar.
»Bed mig inte att stanna och låt bli att smeka
mig,» flämtade hon. »Haf förbarmande och gör
inte min sak ännu svårare.»
»Du vet inte hvad du tar dig till. Du anar
inte hvad du har att genomgå.»
»Kanske? Tanken på lilla Maja skall hålla
mig uppe. Låt henne aldrig sakna en far — det
är det enda jag begär. Och tack för hvad som
varit oss emellan.»
Hon gjorde en ofrivillig, rörelse, som för att
kasta sig i hans armar, men rätade sig lika plötsligt
och såg honom in i ögonen med en på samma gång
forskande och uppfordrande blick.
»Låt mig lefva i den tron att vårt samarbete
skall bära oförgängliga frukter,» fortsatte hon och
smekte med blicken skrifstolen, arbetsbordet och
hvarje särskild möbel i det välbekanta rummet.
Ansiktet fick ett ångestfullt, bedjande uttryck.
»Säg att du inte glömmerI Säg att jag alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
