Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall vara den första i dina tankar,» bad hon
lidelsefullt.
»Den första nu och alltid,» svarade han och
höll fast hennes händer, sona ämnade han aldrig
släppa dem.
»Förläng inte den här stunden,» sade hon och
ryckte sig lös.
Han hjälpte henne med ytterplaggen och hon
tog dem på, så långsamt som inneslöte hvarje minut
något af den bidande förhoppning om nåd de
lif-dömda känna ännu på stupstocken.
»Låt mig tro att du ångrar dig och kommer
igen! Gif mig det hoppet att lefva på,» bad han.
Men hon skakade på hufvudet.
»Att vara nära hvarandra i våra tankar måste
vara oss nog,» sade hon och gaf honom en så varm
ljusfylld blick, att han fann det omöjligare än
någonsin att låta henne gå.
»Det kan vara nog för dig, men inte för mig,»
svarade han häftigt. -
»Inte så! Låt det här ögonblicket vara oss
heligt,» sade hon vekt och lade sin hand i hans.
»Uppsök mig! Eller skrif en rad och jag är
genast fårdig att lämna allt,» hviskade han när han
öppnat dörren och förvissat sig om att det var
mörkt i trappuppgången och att hon kunde komma
ner obemärkt.
Hon stod kvar där han lämnat henne, ur stånd
att gå vidare och lyfte handen mot strupen, ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
