Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkmassan knuffade mig hit och dit och jag
flydde.
Jag lider inte folkträngsel, jag heller I
När jag tänker efter, måtte jag ha gått hela
sträckan bort till Slussen så försjunken i mig själf
att jag inte ägnat omgifningarna en blick. Men
där väcktes jag af att någon gick alldeles bredvid
mig och sade, »god middag, fröken Holte».
1 första ögonblicket hade jag ingen aning om
hvem det var. För mig existerar bara en enda
människa.
Men så gick det upp för mig att det var
ingenjören som bor i första våningen och som jag
möter oftare än jag vill. Han bad att få göra
sällskap och så feg var jag att jag inte tyckte mig
kunna neka.
Hvad vi talade om vet jag inte. Han var inte
mångordig och jag svarade med ja och nej. Att
jag gladde mig öfver att inte ha träffat honom
tidigare och öfver att vi hade så kort bit att gå
tillsammans är säkert. Och så pass tråkig och
otillgänglig var jag, att jag hoppas det är sista gången
han besvärar sig för min skull.
Han är hygglig, tror jag. Fru Sjöberg säger
att han är god mot modern och systern han bor
tillsammans med. Men jag biter ihop tänderna af
förargelse.
Hvarför tilltalade han mig nu — när han inte
gjort det förr? Är jag då så förändrad? Kan hvem
som helst se hur ensam och förtviflad jag är?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
